Bästa vän <3
Igår var jag till veterinären med min katt Snuttan. Jag har haft henne sen jag var 4 år gammal och hon är min bästa vän. För ett år sedan fick hon några konstiga knölar på magen som jag direkt kopplade till cancer så jag sa åt min mamma att inte beställa några mer ppiller då hennes precis hade tagit slut. Anledningen till hennes cancer var nämligen ppiller. Dom två knölarna som jag hittade växte till sig lite men Snutten mådde så pass bra att vi inte ville ta bort henne. Nu i somras blev hon tyvär dräktig eftersom hon inte fick några ppiller. Vi funderade på att ta bort henne redan när vi kunde känna att någonting rörde sig i magen på henne. Dock ville vi inte eftersom hela familjen (speciellt jag och min mamma) är så fäst vid den katten. Vi bestämde oss helt enkelt att låta henne prova att föda trots hennes höga ålder. För lite över 2 veckor sedan åkte jag till orsa och kom hem i Tisdags. Då var hon riktigt dålig, hon försökte då och då att krysta ut ungarna men det gick inte.
Igår åkte jag och Mattias (min bror) till falu djursjukhus med henne. (Vi hade inte så stora förhoppningar på att hon skulle överleva besöket utan vi var berädda på att veterinären skulle säga åt oss att vi skulle ta bort henne.) Där började dom med att röntga henne för att se om det bara var en kattunge för om det var det så skulle dom försöka att dra ut den. Jag var med inne på röntgen och fick trycka ner min stackars katt i skötbordet så att dom skulle kunna ta en bild. Efter det hade vi en ganska lång och spänd väntan medan veterinären skulle kolla på bilderna. Snuttan satt ganska nöjd och kollade på några hundar genom fönstret inne i det skötrum som vi fick. Tillslut kom veterinären in och berättade att det bara var en kattunge! Hon kände och lyssnade på snuttan och trodde att ungen var död. Hon och en sjuksköterska prövade att få ut kattungen men det gick inte eftersom Snuttan inte hjälpe till och krysta. (Om man bara drar utan att katten krystar så sliter man sönder katten.) Veterinären funderade lite och frågade sedan mig om dom fick prova att ge henne lugnande fast hon egentligen var för stressad för det. Hon tänkte att Snuttan kanske skulle slappna av mer då. Jag sa självklart ja eftersom det var hennes enda chans och hon skulle endå få lugnande om vi skulle ta bort henne. När hon äntligen hade blivit tillräckligt trött så provade dom att lägga henne på sidan och försöka få ut kattungen på det sättet. Tyvär gick det inte utan vi fick lov att avliva henne. (Efter att hon var borta så avlivade vetrinären även kattungen i magen på Snuttan eftersom hon inte var helt hundra på att den var död.)
Med det här ville jag nog bara säga att om ni inte ska avla på era hondjur (katter, hundar etc) så kastrera dom. Det kan rädda deras liv när de blir lite äldre.
Snuttan var en glad katt som alltid har varit frisk. Hon har levt ett jättebra och långt liv, vi är glada att vi har fått haft henne så pass länge. <3
